Leopardjaktsresa Namibia 21 okt-6 nov-23.  (Se dansk oversættelse efter den svenske tekst...)

Jag har jagat leopard i Afrika 3 gånger och inte fått någonting utan endast sett svansen av dom, så jag har nästan gett upp tanken på att få en leopard.

Men när jag hade ett samtal med min gode vän Carsten Ottesen på SCI Danmark chapter sa han att han skulle prata med sina kontakter och vänner om de hade några förslag och idéer. Efter lite research kom han tillbaka och bad mig att kontakta Henning Olsen på Gamekeeper och Buhls Jagdrejser. Henning berättade för mig att han hade en långvarig relation med Heiko Binding på KataNeno vilt- och cattle ranch i Namibia, ett av de återstående länderna som tillåter jakt och export av troféer enligt Sites regler.

Heiko har bland annat specialiserat sig på kattjakt på både Leopard och Cheetah med en relativt ny metod, en lockjaktmetod, en elektronisk lockmaskin som de köpt i USA. Då de inte har varit helt nöjda med ljudet (De har spelat in ljudet från djurparker i USA) har de spelat in autentiska ljud direkt från sin egen mark på plats i Namibia, De har även spelat in Cheeta, Hyena mm. på sina så kallade ”Callers". Det blev jag väldigt nyfiken på då jag provat både åteljakt och drevjakt med hund i Zimbabwe

Jag åkte från Kastrup den 21 okt. Med jakt inbokad i 12 dagar, men det blev 1 dag extra, då flyget hem ställdes in och hemresan senare lades en dag till lördagen den 5 november istället för planerad avgång fredagen den 4 november

Vid ankomst kl. I Windhoek möttes jag av ett par av Heikos PH och vi åkte direkt till KataNeno och kom fram dit efter 1,5 timme, Inkvartering och middag direkt och jaktplanering med Heiko efter det. Klockan 1800 ut och placera de berömda Callers, Det var brunst tid så ljudet skulle vara Female scream. Redan efter 2 timmar har vi första kontakt med Leopard. Efter ytterligare 1 timme, ny kontakt, men ingen chans att få till ett skott. Och detta redan efter första kvällen/natten. Det verkar som lockmaskinen fungerar.

Nästa kväll satte vi ut Callern redan vid 17-tiden, men nu med ljud från en annan leopardhanne, alltså konkurans ljud för leoparden som håller reviret. Klockan 20:00 lade vi märke till en leopard som kretsade runt området, och kl 21.00 såg vi att ca 300m ut från oss kom det en katt rakt mot oss och callern som var ca. 80 m framför vår position. Han rörde sig direkt mot denna "konkurrent" som hade fräckheten att gå in på hans territorium. När han nästan var framme sköt jag honom rakt i bröstet. Han faller direkt ner i skottet men efter 2 sekunder rusar han upp med ett vrål och försvinner till vänster om oss in i bushen. Min PH David säger bara ta det lugnt och ha is i magen, han är inte långt borta.

Så det är bara att vänta på Heiko som skall komma med ett gäng drevkarlar och hundar. Efter

45 min anländer Heiko,  med 4 hundar och folk med ficklampor. När vi står och planerar eftersöket smiter en hund från Heikos Bucky (Pickup) och följer leopardens spår. Det blir ståndskall redan efter 30m från vår position, det är inte optimalt att stalka därifrån så vi måste köra runt så  att vi kommer från andra sidan, då kan vi köra nästan fram till katten. När vi kommer fram ser vi en hund som är helt galen, den står över leoparden och skäller, när leoparden märker att vi kommit nära den så reser den sig på skakiga ben men kollapsar igen, men för  säkerhets skull ger jag den  ett avfångningsskott på begäran av Heiko, leoparder inte att lita på! Så alla var överlyckliga,

även lokalbefolkningen eftersom de får extra kött från katten utöver den ranson de normalt får varje vecka.

Efter denna fantastiska jakt tillbringade jag ett par tre nätter med att prova att få en Cheeta eftersom Heiko hade en ledig licens på dom. Men det blev ingen.

Så jag och Kurt och Birgitt (ett par av Heikos pensionärer som inte hade något att göra båda hjälper Heiko med jakt utanför hans hemområde) åker norrut till en av hans andra koncessioner, Otavi, som ligger 40 mil norr om Kataneno för att ha en chans på en Damara dik dik. En av Afrikas minsta antilopart med en manhöjd på runt 35 cm. Efter 2,5 dagars jakt fick jag chansen att skjuta ett "monster" med 7 cm långa horn.Det blev guldmedalj. Efter detta tar vi Bucky´n och kör åt sydväst till ett annat område för att försöka få tag på en hyena som skulle finnas där, både brun och fläckig hyena.

På fredag em vid 2 tiden, 10 mil från Okahandja (mellan Okahandja och Otjiwarongo), ryker fläktremmen av mitt i ingenstans! Nu gällde det att få tag på någon som kunde hjälpa oss.

På fredag ​​eftermiddag hade de flesta redan gått hem och börjat dricka efter jobbet! Heiko fick tag på Toyota-chefen i Okahandja, som lovar att skicka oss en mekaniker med ett nytt bälte. Det är 45 grader och inget händer, motorn går inte att använda, så ingen AC.

Klockan 19:00 kommer chefen själv med en tekniker som sätter på en ny fläktrem och vi kan fortsätta resan ner till en gård som heter Abbabas, nära en liten by som heter Karibib som vi anländer till all 23:00  och får reda på att det finns en licens på en leopard och det finns en leopard i området. En tidigare jägare hade misslyckats med att skjuta den. Så vi satte oss och väntade följande kväll redan vid 17-tiden.

Redan klockan 18:00 innan mörkrets inbrott, dvs fullt dagsljus, kommer den första leoparden, men PH David ville inte skjuta den då den var för liten. Sedan kom ett hondjur

som strök omkring åteln. Rätt som det var vände hon sig mot vårt gömställe och stirrade rakt på oss. Så det var det tänkte vi. Hon försvann men tio minuter senare strosade hon förbi oss på ett avstånd av ca. 70 meter och visade upp hela sidan mot oss på en sträcka av ca. 100 meter, och då och då stirrade på oss, det var riktigt spännande, då hon var helt medveten om att vi satt där. David var vid det här laget i full beredskap ifall leopardhonan fått för sig anfalla oss.

Vid 21-tiden knackade David mig på sidan och sa till mig att "något var på gång"

Så det var full fart igen, en kvart senare såg jag Leoparden på väg till trädet där betet hängde, Han kom från vänster upp från den torkade flodfåran och uppför sluttningen bakom ett stort stenblock och fram från den in i mitt synfält, ett steg till och han skulle få chans på ett bra lungskott, Lungorna på en leopard sitter lite längre bak än vad vi är vana vid hemma. Nu när han tar det steget för att göra sig redo att hoppa på grenen som betet hänger i, skjuter jag. Återigen faller han direkt in i skottet, och som tidigare reser han sig efter några sekunder med samma vrål och rusar tillbaka samma väg som han kom. Men redan efter 20 meter ligger han och "pratar" som dom säger där nere då luften tvingas ut ur lungorna och han är borta. David är väldigt glad och nöjd då det var ett bra skott och därmed inget eftersök. Det är en hane runt 16 år och väger 70 kg.

Senare nästa dag visar David mig var katten var någonstans innan jag såg den på väg till åtelplatsen.

Så han hade kommit från vår högra sida i älvfåran och stannat och lagt sig 3 gånger bara 35 meter framför oss för att kolla att det inte var något farligt i området. Vi hade vinden framifrån så den märkte inte av oss och vi hade tydligen suttit stilla och tyst nog då den varken märkte eller kände oss.

Jag kommer aldrig att glömma denna jaktresa, två Leoparder på en vecka.

Mellan kattjakterna försökte jag prova på både Cheetah och

Hyena, både brun och prickig, men där hade jag inte så stor tur, men sista kvällen fick jag tröstasskjuta ett vårtsvin, som också blev en guldmedalj. Inte illa med tanke på att det inte är lätt att hitta en stor gris nuförtiden.

Fredagsmiddagen, som var sista dagen på KataNeno, reste vi till Windhoek för att besöka en Taxidermist för lite inspiration och checkar in på ett hotell i Windhoek eftersom flyget gick dagen efter.

Efter en trevlig middag på kvällen på Hotel Thule med Heiko, Kurt och Birgitt bar det direkt av till sängs. Kurt skulle hämta mig tidigt nästa morgon för att köra mig till den taxidermist, som ska stoppa upp mina skjutna katter och de andra. Ägaren Jacomien Levin på African Wildlife Art. Hon är konstnär och utbildad till taxidermist i USA . Det är helt fantastiska verk hon visar upp i sin verkstad.

Sedan var det full fart till flygplatsen för hemresan.

Nu är det bara att vänta på att de ska bli klara, men det tar nog ett och ett halvt år!

Anders Fagersson

Leopardjagt tur Namibia 21 Okt-6 Nov-23

Jeg har 3 gange været på leopardjagt i Afrika og intet fået, så jeg har næsten opgivet tanken om at få en leopard.

Men da jeg havde en snak med min gode ven Carsten Ottesen på SCI Danmark-Chapter, sagde han, at han ville tale med sine kontakter og venner, hvis de havde nogle forslag og ideer. Efter lidt research kom han tilbage ved at kontakte Henning Olsen hos Gamekeeper og Buhls Jagdrejser. Henning fortalte mig, at han havde et langvarigt forhold til Heiko Binding på ”Kataneno Game and Cattle ranch i Namibia”, et af de resterende lande, der tillader jagt og eksport af trofæer i henhold til gældende Cites regler.

Heiko har blandt andet specialiseret sig i jagt på både Leopard og Gepard med en forholdsvis ny metode, en lokkejagtmetode, et elektronisk lokkekald, som de købte i USA. Da de ikke har været helt tilfredse med lyden (De har optaget lyden fra dyreparker i USA), har de optaget autentiske lyde direkte fra deres egen grund på stedet i Namibia, De har også optaget Cheeta, Hyæne mv. på deres såkaldte "call".

Jeg tog fra Kastrup den 21. okt. Med jagt bestilt i 12 dage, men det blev med én dag extra, hvor flyet hjem blev aflyst og hjemturen blev derfor rykket én dag til lørdag den 5. november i stedet for den planlagte afgang fredag ​​den 4. nov.

Ved ankomst til Windhoek blev jeg mødt af et par af Heikos PH'er og vi tog straks til Kataneno og nåede frem efter 1,5 time. Indkvartering og middag med det samme og jagtplanlægning med Heiko derefter. Klokken 18:00 ud og placere de berømte "calls". Det var brunst​tid, så lyden ville være fra en hunleopard.  Allerede efter 2 timer får vi den første kontakt med en leopard. Efter yderligere 1 time, ny kontakt, men ingen chance for at få et skud. Og dette allerede efter første aften/nat.

Næste aften satte vi ”Calleren” ud allerede kl. 17, men nu med lyd fra en anden hanleopard, altså konkurrencelyd for leoparden der holder territoriet. Klokken 20 lagde vi mærke til, at en leopard cirkulerede i området, og kl. 21så vi at der omkring 300 m kom en kat lige imod os og ”Calleren”som befandt sig ca. 80 m foran vores blind. Leoparden bevægede sig direkte mod denne "konkurrent", der havde frækheden til at komme ind på hans territorium. Jeg skød Leoparden lige i brystet og den falder også sammen, men efter 2 sekunder suser han op med et brøl og forsvinder til venstre for os ind i bushen. Min PH David siger at han er ikke langt væk, så vi må bare vente på Heiko som kommer med nogle hunde. Efter 45 min. ankommer Heiko, medbringer 4 hunde og folk med lommelygter. Mens vi står og planlægger eftersøgningen, kravler en hund ned fra Heiko's bil og følger leopardens spor. Der kommer en stand allerede efter 30m fra vores position. Da det er ikke optimalt at stalke derfra, køre rundt og kommer fra den anden side. Da vi kommer frem, ser vi en hund som er helt vild, den står over leoparden og gøer, da leoparden mærker at vi er kommet tæt på, kommer den op på vaklende ben, men falder sammen igen, men før sikkerhed skyld, giver jeg det er et fangstskud på opfordring fra Heiko, - leoparder ikke til at stole på!  Alle var også ovenud glade, selv de lokale folk, da de nu får ekstra kød fra katten i stedet for den ration, de normalt får hver uge.

Efter denne fantastiske jagt brugte jeg et par tre nætter på at prøve at jagt Gepard, da Heiko havde en ledig licens, men der var ingen succes.

Så jeg tog jeg, - Kurt og Birgitt (et par af Heikos bekendte, som hjalp Heiko med jagter uden for hans egen farm) nordpå til et af hans andre koncessionsområder, Otavi, som ligger 400 km nord for Kataneno, for at få jage Damara Dik Dik, som er en af Afrikas mindste antiloper med en højde på omkring 35 cm. Efter 2,5 dages jagt fik jeg chancen for at nedlægge et "monster" med 7 cm lange horn. Det blev til en guldmedalje. Herefter tager vi bilen og drejer mod sydvest til et andet område for at prøve en jagt efter hyæne, der ville være både brun- og plettet hyæne der.

Om fredagen – ca.  100 km fra Okandja (mellem Okahandja og Otjiwarongo), løsner ventilatorremmen sig midt på en øde landevej. Nu gjaldt det om at få fat i en, der kunne hjælpe os. Fredag ​​eftermiddag var de fleste allerede gået hjem og begyndt at drikke efter arbejde! Heiko fangede Toyota-lederen i Okahandja, som lover at sende os en mekaniker med en ny rem. Der er 45 grader varmt, motoren kan ikke bruges, så ingen AC.

Ved 19-tiden kommer chefen selv med en tekniker, som får en ny rem på, og vi kan fortsætte til en farm ved navn Abbabis tæt på en lille landsby ved navn Karibib, hvor vi ankommer omkring kl 23. På stedet får jeg at vide, at der er licens til en leopard mere, og at der er en leopard på området. En tidligere jæger havde ikke haft held til at nedlægge den, så vi satte os og ventede allerede den følgende aften ved 17-tiden. Allerede klokken 18 før mørkets frembrud, altså ved højlys dag, kommer den første leopard, men PH David ønskede ikke at skyde den, da den var for lille. Så kom en hunleopard, som strejfede omkring på stedet. Pludselig vendte hun sig mod vores gemmested og stirrede direkte på os. Så det var det, tænkte vi. Hun forsvandt men 10 minutter senere slentrede hun forbi os i en afstand af ca. 70 meter og viste os hele siden på en afstand af ca. 100 meter, og stirrede af og til på os, det var virkelig spændende, da hun var fuldstændig klar over at vi sad der. David var på dette tidspunkt i fuldt beredskab til, hvis leopardhunnen skulle angribe os. Ved 21-tiden bankede David mig på siden og fortalte mig, at der var "noget i gang". Så det var fuld fart igen, et kvarter efter, så jeg Leoparden på vej hen til træet hvor baiten hang, Han kom fra venstre op fra den udtørrede flodkanal og op ad skrænten bag en stor sten og frem ind i mit synsfelt, et skridt til og han ville være et godt lungeskud. Lungerne på en leopard sidder lidt længere tilbage end hvad vi derhjemme er vant til. Nu når han tager det skridt for at gøre sig klar til at hoppe op på grenen hvor baiten hænger og jeg afgiver et skud. Han direkte i skuddet, og rejser sig efter et par sekunder med et brøl og styrter ned samme vej, som han kom. Men allerede efter 20 meter ligger han og "snakker" som man siger dernede. Så luften bliver presset ud af lungerne og han er forendt.  David er meget glad og tilfreds, da det var et godt skud og derfor ingen eftersøgning. Det er en han omkring 16 år og 70 kg tung. Senere næste dag viser David mig, hvor katten gik før jeg så den på stedet. Han var kommet fra vores højre side i flodsengen og stoppede og lagde sig 3 gange for at tjekke, at der ikke var noget farligt. Vi havde vinden forfra, så han mærkede os ikke og sad tilsyneladende stille og stille nok, da den hverken mærkede eller så os.

 Jeg vil aldrig glemme denne jagttur, - to Leoparder på en uge. 

Ind imellem kattejagterne forsøgte jeg at få en chance for både Gepard og Hyæne, både brun og plettet, men jeg var ikke så heldig der, men den sidste aften fik jeg trøstet mig med ​​et vortesvin, som også viste sig at være en guldmedalje, ikke dårligt i betragtning af, at det ikke er nemt at finde en stor gris i disse dage.

Fredag ​​middag, som var den sidste dag på Kataneno, rejste vi til Windhoek for at besøge en stor konservator forretning for lidt inspiration og for at tjekke ind på et hotel i Windhoek, fordi flyet gik dagen efter. Efter en hyggelig middag om aftenen på Hotel Thule med Heiko, Kurt og Birgitt, var det lige på hovedet i seng. Kurt skulle hente mig tidligt næste morgen for at køre mig til konservatoren,  som vil montere mine katte. Ejeren er Jacomien Levin hos African Wildlife Art. Hun er en kunstner, der er uddannet som konservator og hun viste mig nogle fantastiske monteringer i sit værksted.

Så var det fuld fart til lufthavnen for hjemturen.

Nu er det bare at vente på at de er klar, men det tager nok halvandet år!

Anders Fagersson