Tusen tack!
Jag har haft en fantastisk resa!
Graham och Valerie är underbara mänskor och tog så bra hand om mig. På tisdagen stalkade jag med Bob och ett trevligt tyskt par. Graham hade bestämt att tysken fick första skottet. Vilket var helt ok för mig. Vi fick en fin dag, vi hittade stag rätt sent så jag fick ytterligare en jaktdag till.
Jag var med stalkern Kevin i bergen och höglandet på andra sidan motorvägen vid hans hus. Det var en fantastisk dag! Solen sken och himlen var blå. Vi hade också en tysk kille med oss. Vinden var obefintlig och besvärlig och Kevin sa att det var risk att alla stags är på andra sidan valleyn. Vi klättrade uppåt i några timmar och svetten lackade. Utsikten uppifrån var helt enkelt bedårande. På andra sidan dalen hördes bockarnas råmande som en konsert. Det var magiskt. Efter många timmar kom vi äntligen på en flock med stags. Vi kröp och krålade fram till dem men kom inte närmare än 165 meter. Kevin sa att jag skulle sikta högre eftersom mina patroner var tunga (180g) och geväret ”gammalt”. Vi väntade hur länge som helst, kändes det som (åtminstone en halv timme), innan stagen steg upp bara för att lägga sig ner omedelbart igen. Mina händer domnade och nacken blev styv av att ligga blickstilla och hålla siktet rätt. Vi låg i sådan position att djuren kunde se oss vid minsta lilla rörelse. Så steg stagen plötsligt upp perfekt med flanksidan till och Kevin sa ”now” och jag tryckte av och det kändes som ett jättebra skott. Men det blev ingen träff. Kulan gick inte ända fram utan landade 30 cm snett framför stagens framfötter. Jag kunde inte tro mina ögon och ville dö och sjunka genom jorden. Kevin var märkbart irriterad, vi hade ju tålmodigt väntat, klättrat och svettats och jobbat så hårt för detta. Han sa att ”that was your chance for today”. Det var ju min sista dag och jag ville bara gråta. Jag hade förstört dagen. Det kändes så illa för Kevin, tysken och mig själv. Nu var ju spelet över och det var bara att släpa sig hem.
Vi samlade oss, jag åt en bit choklad och gick vidare under tystnad. Jag förbannade mig själv hela tiden och var så arg och besviken på mig själv, på geväret och ammunitionen och att jag inte är mer erfaren. Då hade jag vetat och förstått att sikta ännu högre. Det räckte tydligen inte att sikta uppe vid manken som Kevin sa. Kulan sjönk för snabbt på den distansen. Och ändå gick testskjutningen, som jag gjorde dagen innan, bra på 100m. Geväret var rätt inskjutet. Men 165 var för mycket tydligen. ”It’s not you  - it’s the combination of that type of rifle and a heavy bullet”, sa Kevin. Självkritisk som jag är tog jag förstås ändå skulden på mig.
Efter knappa 20 minuter tyst traskande fanns det plötsligt, som genom ett under, en flock igen framför oss! Kevin sa att han ger mig en chans till fast det egentligen var tyskens tur. Men han vill att jag använder hans gevär för säkerhets skull ”I don´t trust your rifle. The last time I missed was with exactly that kind of rifle.” sa han. Det passade mig utmärkt givetvis. Denna gång var närmaste stagen bara 75m ifrån! Jag la mig tillrätta, siktade och så steg stagen upp nästan direkt och Kevin sa ”now” och jag tryckte av. Bocken föll direkt. Kevin sa ”well done and congratulations”, vi skakade hand och så kramade vi varandra riktigt hjärtligt. Jag hade ju känt mig så illa å allas vägnar men nu som genom ett under hittade vi mer djur. Ni förstår! Det var en fin bock! Min första red stag. Jag är så nöjd! (Men visst var den första bocken jag missade på ännu större men det kvittar.) Detta var min lärdom med denna resa! Jag har lärt mej så mycket. Och jag tog verkligen ingenting för givet. Jag känner mig ödmjuk och tacksam. Med jakten kommer ett ansvar.
Och som genom ytterligare ett mirakel så hittade vi ännu en tredje flock och en halv timme senare hade tysken också fått en fin bock! Dagen kunde inte varit bättre! Vi var alla väldigt glada och nöjda över en lyckad och oförglömlig jaktdag. Även som naturupplevelse var dagen ovärderlig. Vi såg örnar på nära håll och drack kristallklart gott källvatten direkt ur bäckarna. Sen var det dags att ta sig ner för berget. Vilket var betydlig lättare än att att sig upp men visst traskade vi på i en timme eller så. Den här resan betydde så mycket för mig. Att få resa i min pappas och mammas fotspår som de gjort så många gånger. Och så lärde jag mig också att det inte lönar sig att ta eget gevär med eftersom man får hyra på plats. Under pappas tid då han ordnade resor hit så var det ännu kutym att alla skulle ha eget gevär med.
Vi hade en fantastisk dag med en massa spänning och Kevin tog så bra hand om mig.
Jag är SUPER nöjd! Tusen tack ännu!
Daniela/Finland